Micke har idag lämnat nyss spermieprov. Återigen är man 18 mil hemifrån, men inte så mkt att göra åt saken .

Börjar känna att jag vantrivs på jobbet, men vågar inte säga det till min chef.

Försöker ringa AF, utan något svar , får försöka ringa igen snart .

Bokat besök idag med Dr. O kl 13:00. 

Beskedet att provet såg okej ut på mig, Mickes spermieprover såg okej ut, men dem tyckte att de var lite lite han hade bidragit med så han fick ny tid för nytt prov. Krav på mig att jag måste gå ner 5-10 % av min vikt , på ca 8 veckor , vilket inte alls är så lätt. Efter 8 veckor skulle vi komma tillbaka till motagningen för mera undersökningar. Dr. O konstaterade under dagens ultraljud att jag har PCOS. ( Men det viste jag ju redan sedan innan) 

Tankarna snurrar vidare ... 

Micke var idag upp och lämnade in ett spermaprov för att se så hans soldater inte ska vara dåliga, det är rutin , dem kollar även mannens spermier vid detta tillfälle, för att kunna utesluta att de inte är fel hos honom med. 

Jag var på jobbet , 18 mil från stan , skulle vara borta hela veckan. . . 

Fick senare under dagen , närmare bestämt på min lunch ett telefonsamtal av syster K.  där hon frågar om vi kunde komma upp redan på fredagen samma vecka , vilket jag tyvärr fick säga nej till, jag hade inte nån möjlighet att få nån annan att jobba i mitt ställe för just denna biten . Jag kom ju tillbaka hem på måndagen igen vid 22 tiden på kvällen.  så hela veckan efter samtalet undrade jag lite varför hon ville ha in oss så snart. Men vi väntade vackert till våran bokade tid i slutet på oktober.

Telefonsamtal idag med syster K. på fertilitetsmotagningen på mälarsjukhuset,

hon uppmuntrar mig till att fortsätta med folsyretabletterna.

Syster K. skulle sätta upp mig för provtagning .

Fick efter några dagar fick jag åka upp till provtagningen och lämna lite prover.

Kommer dock inte ihåg vad för prover det var . 

Många tankar flyger redan nu i skallen på mig.

Sitter hemma i vardagsrummet  , ställer mig upp och tittar ut, den där eviga längtan , den finns där långt inne. Fastnar med blicken ut på gården på andra mammor med sina barn. Ställer frågan i mitt huvud (undra om någon av dem har samma problem som jag) Tänker också , att jag vill också få gå ut med vårt/våra barn där , och vara social, sitta o prata, känna att man passar in. Men samtidigt undrar man när det kommer att ske....

Jag har tidigare med mitt ex försökt bli gravid, jag har kört oskyddat från 16 års ålder, men jag har inte blivit gravid. Jag har vart till läkaren, och jag fick då beskedet att jag har en sjukdom som heter PCOS. 

Jag har utebliven eller inte mens alls, jag har inte någon ägglossning och jag har även på tok för förmycket testosteron i min kropp, vilket gör att jag har lite oönskad hårväxt på blandannat bröstet och jag har skägg växt på hakan ( ja du/ni läste rätt) Men det försöker jag ta bort , inte lätt alls, pincett plock eller rakhyvel som gäller. 

Jag kommer i kommande inlägg skriva allt från början till slut, men det kommer bli många inlägg.

Jag och min fästman Micke , har försökt bli gravida rätt länge nu , snart i två år faktiskt. 

Jag visste ju redan att jag har problem pga. min PCOS , men vi tänkte att vi försöker iaf... 

Men hittills inte några som helst positiva besked.... 

Vi är helt klart Ofrivilligt barnlösa... men är satta på kö för IVF till hösten....